Ja, det finns inget ont som inte har något gott med sig...
Jag tycker synd om min man på alla sätt och vis. Men man skall ju inte heller förneka att det är väldigt mysigt att få umgås hela dagarna, hela familjen... Dock på ett sjukhus, men ändå! Har ju till och med hunnit med lite gemensamma vardagsärenden som aldrig blir av. T.o.m. hunnit pyssla lite med våra tackkort från bröllopet, som snart är på väg hem till er... den som väntar på något gott... får vänta lite till...
Nej, det är tråkigt med sjukdomar, men mysigt med sällskap i mammaledigheten =)
tisdag 30 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar